Just nu är det så mycket saker som händer i livet. Kan vara posetift det med.

Men inte i det här fallet! Det är liiiiite för mycket av det dåliga som händer. Saker man inte kan göra nåt åt. Det är bara att stå på sidan och se på. Och det får mig att känna sig så hjälpsam, ledssen, arg och frustrerad! Hatar att man inte kan göra något åt saker och ting. Saker som man bara känner vad fan ska jag göra? Och allt går inte att göra något åt!

 

I och med allt skit som är. Så drar det ner mitt humör så mycket. Det är som all luft man har bara pysser ut. Och jag vet inte hur man ska kunna se upp och ta sig upp. När man är en sån person som vill alla väl och ingen ska fara illa.. Det är så himla svårt för det sabbar så himmla mycket!

 

+ att det är en sådan dag man tänkte lite extra på nära o kära med idag. Att man värkligen ska ta tillvara på det man har. Och livet lever man bara en gång. Och det kan vara så skört.

Idag är det 1år sen en vän/bekant gick bort!

 

Och det som skrämer mig ännu mer är att jag aldrig har haft någon som står mig riktigt nära som gått bort. Inte i mitt liv, som jag minns. Men det är så läskigt på något sätt att inte veta hur man ska reagera. Och döden för mig är jag livrädd för! Och nu när min älskade farmor är mer ben än skin. Så är det som en kall vind jag får igenom mig varje gång man ser en ambulans. El om man vet att något nytt dygt upp och mamma el pappa ringer mig. Helst på kvällen.

Men jag vet hur den illamående kännslan känns när man får höra något om en bortgång men vet vem personen är.

 

 

(det vart ett tungt inlägg. Men mina tankar och kännslor)

 

// Angelica